Gasskärning innebär att metallen värms upp. Vid kontakt med facklan bränns den och avgår sedan som metalloxid. Lämpligt utformade facklor kan blanda specifika proportioner av brännbar gas med syre. Som brännbar gas används material som propan-butan och acetylen. Skärning med acetylen är en extremt effektiv metod tack vare dess förmåga att nå höga temperaturer. Ytterligare fördelar är rörligheten, den höga kvaliteten på metallskärningen och möjligheten att mekanisera skärprocesserna med hjälp av den. Denna metod används i många branscher, både i små verkstäder och i stora produktionshallar. Gasskärning kan användas för att bearbeta gjutjärn, brons, mässing, stål och olika metallegeringar. Dessutom för hårdlödning, uppvärmning eller bränning.
Vad är gassvetsning?
Gassvetsning innebär att arbetsstycket med hjälp av en flamma värms upp till lämplig temperatur så att det bryts ned och ändrar aggregationstillstånd. Detta gör det möjligt att permanent svetsa eller separera stålstycken som är så tjocka som 300 mm. Rätt typ av brännare är avgörande för effekten och kvaliteten på snittet. En mindre brännare innebär en mindre ström. Detta innebär större precision. Brännare används för skärning och även för svetsning. Det är dock inte alla metaller som lämpar sig för bearbetning med denna metod. Lämpliga metaller är t.ex. brons, mässing, gjutjärn, järn, volfram och titan.
Vad är plasmaskärning?
I motsats till detta, plasmaskärning syftar till att smälta och kasta ut metall från skärspalten med hjälp av en högkoncentrerad elektrisk båge med hög rörelseenergi, som glöder mellan arbetsstycket som skärs och den icke smältbara elektroden. Plasman genereras av en brännare. När en ström av komprimerad gas passerar genom ljusbågen uppstår jonisering och genom hög effekttäthet bildas en jetstråle. Munstycket, som är placerat i brännaren, fokuserar plasmabågen. Munstyckets väggar kyls och får kolonnen att dra ihop sig. Denna metod använder en hög temperatur i kärnan av plasmabågen och en extremt hög strålhastighet. Detta gör att materialet smälts och blåses ut genom slitsen.
I denna metod är den gas som ofta används luft. I aggregat med högre effekt används i första hand väte, argon, koldioxid, kväve och blandningar av argon-helium eller argon-väte. Plasmastrålen kan skära i material som är elektriskt ledande och består av koppar, aluminium och dess legeringar, mässing, legerat stål eller kolstål samt gjutjärn.
Fördelar och nackdelar
Fördelarna med plasmaskärning är bl.a. ett litet skärområde, god ytkvalitet, liten spalt, snabb håltagning, enkel automatisering av processen, skärtjocklek från 0,5 mm till 160 mm, effektiv vertikalskärning, låg termisk distorsion, ca 6 gånger högre skärhastighet än oxyfuel-gasskärning, låg temperatureffekt på arbetsstycket och ingen bränning av tunna material. De största nackdelarna är förändringar i skärets influensområde, buller (ej tillämpligt vid undervattensskärning), stark UV-strålning, svårigheter att hålla kanten vinkelrät samt en stor mängd hälsofarliga ångor och gaser.
